Jag fann en känsla och tänkte först behålla den, men kom sen på att det är egoistiskt. Vill du ha den?


Glöm inte att springa, det gör ju du för dig själv!

Att livet är en kamp, vet väll alla? Men vem orkar verkligen kämpa. Jag har varit i botten, och i toppen, men på något sätt hamnar jag där i mellan, i mellan landet. Där man lever, utan syfte och man har alla dessa drömmar, men intalar sig att drömmarna är så mycket bättre än verkligheten. Jag har haft tur att få smaka på dessa drömmar, men har nu halkat efter, orkar inte längre. Inte med falskheten, elakheterna och dem som ska vara avundsjuka, mobba och reta. De förstör allt de rör... Visst låter det hemskt? Det är det också. Men jag är inte bättre. Lika blek som alla andra, de som står tyst bredvid. Jag vill inte vara den längre! - och det ska jag inte heller...
Du får ett liv, det ynkliga lilla liv. Som är bara ett av miljarder. Vad ska du göra av det? Det är du som bestämmer. Hamna inte där om 60 år och önskar tänk om jag gjorde det. Låt ingen rädsla stå ivägen. Kom ihåg det. så kommer det bli lättare ska du se.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0